När kroppens känns som 100
Idag har min kropp verkligen inte varit i högsta hugg vill jag lova. Jag kände redan igårkväll att jag började bli stumm i benen & att träningsvärken började komma smått smygande på. Vaknade imorses helt seg i kroppen ifrån gårdagens mördarpass på både isen och gymmet. Träningsvärk i benen, överallt i benen från isen & sedan träningsvärk i axlar och triceps från gymmet, sikken härlig kombo haha. Kände att jag låg lite på kaloriunderskott med så jag käkade riktigt ordentligt nu innan jag gick och lade mig. Dagen har varit bra, jobbet gick hyfsat fort för att vara tisdag (idag var ju vår torsdag) eftersom vi är lediga tors & fre. Alla var på bra humör och bilbygget flöt på. På lunchen kom Tobbe och hälsade på, alltid lika trevligt att träffa honom. Vi fick även slutat 14.36, skönt som vi har det. 😃 Jag åkte med Arben till Backaplan efter jobbet och (håll i er) tog BUSSEN hem till Stenungsund.. När hände det senast? Herregud! Michelle kunde knappt tro sina öron när jag sa att jag åkte buss haha.
Promenerade från stationen och upp till ishallen och tränade från 17-19. Promenerade samma väg som jag gic varje dag under hela högstadiet, förbi min gamla skola och över dess skolgård. Vilka minnen det väckte, nostalgi på hög nivå. När jag väl kom på isen kände jag mig helt mosig i benen så träningen blev lugn. Lyckades köra igenom mitt långprogram felfritt med alla hoppen, hur det nu gick till utan ork. Körde även ett antal bra dubbel axel innan jag gick av HELT slut.
Efter isen skulle jag vänta på Helena. Jag passade på att ta mig en nervarvningspromenad på 2 kilometer bara för att göra slut på de sista dropparna energi (råkade dricka en celsius för mkt idag) så lika bra att träna lite extra så jag kan sova. Helena blev aldrig klar så fantastiska Jennifer erbjöd sig att skjutsa hem mig, så himla snällt.
Väl hemma fyllde jag på mitt förråd av mat & satte mig framför andra avsnittet av "How to get away with murder". Helt plötsligt blev klockan läggdags så jag säger godnatt. 😘
