Jag är så otroligt lycklig, helt sjuuukt vad lycklig jag är. Alltså den känslan, känslan när man står ett hopp man kämpat och kämpat med VARJE träning de två senaste månaderna. Är värt alla fall, all värk, alla tårar och allt slit - utan tvekan. Jag vet att i alla fall alla konståkare som läser kan hålla med om detta. Igår stod jag min dubbelaxel igen, då den krånglat ett tag. Alltså den känslan i mitt hjärta när jag stod den var helt 👌, till och med bättre än att vara kär! Säger tjejen som är i ett förhållande med både ishallen & gymmet! 😃

Precis denna känsla min tatuering står för!