Det var verkligen inte förens jag var borta från konståkningen jag insåg hur mycket jag brinner för det. Jag tror det är viktigt att hinna sakna saker, för att kunna förstå hur mycket man älskar det. Det är viktigt att sluta ta allt förgivet och det är viktigt att man aldrig slutar uppskatta det man gör! Igår var kön från Volvo området kaos, alltså den var SÅ. LÅNG. Jag trodde ett tag att jag skulle missa träningen, trafiken stod verkligen STILL. Men mot alla odds hann jag i tid till isen, wihooo. :-) Blev avsläppt en bit ifrån ishallen och fick gå samma väg som jag gått över en miljon gånger innan, fast när jag var yngre! Har inte gått där på flera året så på något sätt påverkade de mig positivt. 

Träningen gick bra, vi hoppade igenom alla hoppen första timmen & hade egen träning andra timmen för att våra tränare var på möte. Blev kaos med styrelsen med för att hockeyn hade missuppfattat oss så när vi skulle gå på var de fullt av små hockeypojkar på isen haha. Vi erbjöd att dela is men fick tillslut hela eftersom det faktiskt var vår ordinarie tid! :) Andra timmen blev ganska oseriös men jag körde igenom mitt långa (första gången i år) och förmodligen sista hahaha! Ne men jag kommer som sagt inte ihåg sådär jättemycket, men de kommer nog! Bara fortsätta nöta och nöta tills det sitter! Kvällen spenderades med Alice, vi planerade det sista inför Kräftskivan vi ska ha på lördag - JAG ÄR TAGGAAAAD!